EttVanligtLiv

vecka 8-11

Av EVL - 2021-05-04 15:35

Har inte orkat uppdatera här alls. Vecka 8-11 har varit som en lång infuensa och magsjuka på samma gång. Som tur är har jag inte behövt kräkas men det har varit nära. Jag har gått mellan jobbdatorn och sängen hela dagarna men som av ett under har jag lyckats träna ändå. Så fort jag får upp pulsen försvinner illamåendet ett tag vilket är så skönt.


Såhär mådde jag:

Runt vecka 7-8 märkte jag att magen sväller upp väldigt på kvällen. 

Förstoppad och kissnödig jämt.

Jag tänker på mat hela tiden och blir så galet hungrig under dagen.

Mår illa när jag inte ätit och sen direkt efter att jag ätit.

Ont i brösten och de är större och tyngre.

Väldigt ont i huvudet av värme. Klarar inte av varma drycker alls. Te eller kaffe lockar absolut inte.

Inga direkta cravings bara hungrig på ALLT hela tiden.

Och törstig!


Vecka 7, 6+5

Av EVL - 2021-04-01 08:23

Igår hade jag min första riktiga gravidcraving tror jag. Innan dess har jag varit sugen på saker som stillar illamåendet och inte direkt det här "måste ha!". Av alla saker man kan bli sugen på så var jag bara tvungen att ha potatissallad, rostad lök och rostbiff. Märkligt när man slutat äta kött för några år sedan :D


Eftersom våra barn är rätt stora nu, 6 och 8, blir detta barn en sladdis på ett sätt. Vi har disskuterat det där mycket här hemma och det finns lite olika definitioner på vad en sladdis är. På finlandssvenska kallas man tydligen för "skrapebulla" efter den lilla bullen som blir gjord av resterna i skålen när de andra bullarna redan är gräddade. Lite hemskt men ändå lite gulligt. Bäbisen i magen fick arbetsnamnet Bulllen.


Vecka 5, 6 och 7

Av EVL - 2021-04-01 08:12

Det var flera veckor sedan plusset nu men jag har inte orkat skriva något pga en extrem trötthet. Mycket mycket värre än med de andra barnen. Och illamåendet, uscha. Välkomna känslor men de slår ut hela mig.


Såhär ser mina dagar ut nu (tack gode gud för att att jag jobbar hemifrån i dessa tider):

Vaknar och startar datorn, jobbar till 9,30-fikat då jag sover i en halvtimme, jobbar till luchen, sover i minst en timme, jobbar till fikat om jag kan, sover en halvtimme, hämtar barnen, sover en stund, gör middag och försöker äta, sover tills Emil kommer hem. 


Vi fick en tid för första ultraljud den 15 April. Kliniken ville ha ett tidigare VUL men påsken kom emellan tyvärr. Det känns som en evighet tills dess verkligen. På det sättet är det skönt att jag mår så himla illa och är så trött. Det gör det lättare att våga tro att allt är bra där inne i magen.


Gravidkroppen vecka 6-7

Väldigt illamående nästan hela tiden. Speciellt om jag inte ätit på ett litet tag.

Blir otroligt hungrig snabbt efter att jag ätit. Sånt där sug från magsäcken som om man var under svält.

När jag tränar blir jag fruktansvärt varm direkt och får dricka mängder med vatten. Blir också mycket mer flåsig och tycker jag känner mig svagare.

Sover flera timmar om dagen. Orkar bara var uppe korta perioder.

Har ständigt huvudvärk mellan ögonen och pannan är känslig för värme och kyla precis som med Elvis.

Brösten gör jätteont att ta på utanpå bh:n. Bröstvårtorna har blivit lite större och gör ont att ta på.

Det trycker och svider i livmodern. Jag kan liksom känna att det växer på något sätt. Det är för det mesta inte alls att förväxla med mensvärk, även om jag haft dagar och nätter med såna attacker också.


Ruvardag 12 och testdag - Gravid!

Av EVL - 2021-04-01 07:58

Dagarna upp till ruvardag 12 följde samma mönster som de andra gångerna, inget som stod ut. Men så på ruvardag 12, dagen innan testdag var något annorlunda. Jag satt vid jobbdatorn hemma i vardagsrummet och kände hur allting snurrade. Jag kände mig otroligt "bakfull" och konstig. Som om jag gick omkring med bomull i huvudet. Brösten värkte och det tryckte långt ner i magen. Inte som mensvärk utan mer som en värkande glödande växande kula. Fastän jag inte ville ta ut något i förskott så var jag ändå 100% säker på att jag var gravid. Min mamma tvingade med mig ut på en promenad och det var jobbigt att gå. Jag som tränar 7 dagar i veckan. När jag pratade med min syster i telefonen sa jag "jag måste vara gravid, hela kroppen skriker det" men ångrade mig sen för shit vilket sätt att jinxa inför testdagen :S


Det var otroligt svårt att sova men det gick tillslut. På morgonen ruvardag 13, TD, slog jag upp ögonen och ALLT jag kännt dagen innan var borta. Ingen yrsel, brösten gjorde inte ont, inget illamående. Inget. Jag gick upp och hämtade testet men låg med det bredvid mig i sängen och hade ångest. Tillslut skrev en vän till mig på messenger och frågade om jag testat och det fick upp mig. Både jag och Emil stod vid toaletten och stirrade på koppen med fruktansvärt mörkt kiss. Det såg ut som sirap, som om jag inte kissat på en vecka. Jag darrade när jag doppade stickan och gick sedan bort mot handfatet. Snabbt började det synas ett streck vid teststrecket och jag ropade något i stil med "men shit det blir ju två streck!!".... och Emil fattade nada. "Jag tror vi lyckats! Vi har faan lyckats" sa jag och han var fortfarande förvirrad och började ifrågasätta vart strecken skulle vara osv :D Jag fick lugna ner mig och förklara och under tiden visade sig två väldigt starka röda streck bredvid varandra.


 


Nu kramades vi och grät en stund tillsammans. Sen gick vi omkring och sa "herregud" "Herreguuuud" och "shit det känns som om jag kan andas normalt igen" och sånt man säger när stenar släpper. Jag kommer ihåg att jag stod och stirrade mig själv i spegeln som om det skulle gå att se några skillnader i mitt ansikte. 


Symptomen kom tillbaka lite senare och de var välkomna. Mamma och hennes man Pelle har tagit hand om barnen under alla resor till Falun så de fick veta direkt. De firade genom att bjuda med mig ut på lunch. En lunch som var helt underbar men ändå svår att få ner pga bakiskänslan :) den mycket välkomna bakiskänslan.

Ruvardag 10

Av EVL - 2021-03-15 15:33

Jag är glad åt att brösten fortfarande ömmar nästan hela tiden när jag tar på dom utanpå bh:n. Ibland på dagen försvinner det och jag blir rädd, men hitills har det kommit tillbaka. Jag känner av dom på natten också vilket känns som ett rätt bra tecken. Samtidigt som jag har en fin känsla i kroppen är jag otroligt medveten om att allt kan falla som ett korthus närsom och det är farligt att börja hoppas.


För någon dag sedan drömde jag att jag var gravid, något jag verkligen längtat efter att få göra. Samma med E. Han drömde det rätt tidigt, kanske vid ruvardag 4. 


Flera gånger idag har jag kommit på mig själv med att vara säker på att jag är gravid. Sekunden efter kommer paniken. Endast idag och imorgon kvar innan testdagen. Om vi tar oss så långt. Varje rinnande Lutinus kan vara början på slutet men jag försöker vara positiv den här gången. Min kropp har kunnat förut. Det ska kunna gå igen. Hoppas jag.


Såhär känns det:


Jag har lätt mensvärk/tryckande pulserande värk i livmodern på dagarna. Ofta också när jag ligger ner och vilar. 


Jag har mycket huvudvärk som sitter i pannan. Vi bihålorna liksom. Tycker kanske att det blir värre av värme men det kan också vara önsketänk.


Lite yr och trött och mår lite illa då och då. Kan mycket väl vara alla proggisar som tar ut sin rätt.


Brösten lite ömma.


Mindre ork. Försökte träna igår men fick verkligen slita för att orka hålla ett högt tempo. Blev lättare anfådd än vanligt. Känner iof igen detta från förra gången.

Skapa flashcards